Träning

Kära dagbok,
Jag ska snart fylla 34, och min sambo (älskling!) gav mig en vecka med
personlig tränare i födelsedagspresent förra året som jag nu tänkte utnyttja.

Nu är jag fortfarande i kanonform, jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att få röra lite på sig.

Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en
personlig tränare.
Jag fastnade lite för Linda, som är en 26-årig tjej som
förutom jobbet som personlig tränare också är aerobicinstruktör och
modell för badkläder. Det är hon som är anledningen till att jag
skriver det här, hon bad mig skriva dagbok för att hålla koll på
mina framsteg. På måndag gäller det ...

Måndag:
Jag gick up klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så
tidigt, men när jag kom till träningsanläggningen, där Linda
väntade vid receptionen blev allt helt plötsligt mycket lättare. Linda är suverän! Hon är har blont hår, fantastiskt blå ögon och ett
charmerande leende. Vi började med en rundtur på anläggningen. Linda visade mig
maskinerna och det första jag fick göra var springa på löpbandet.
Efter fem minuter tog Linda min puls, och hon verkade lite orolig över hur hög den var. Det hon inte fattade var att min puls var hög för att hon stod så nära mig i sin tajta lycra-outfit, jag är ju i toppform annars! När vi gjorde sit-ups pushade Linda på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen efter att ha hållt in den ända sen jag mötte henne i receptionen.
Efter passet njöt jag av att titta på hur smidigt Linda rörde sig
under sitt aerobic-pass, och tänkte att hon är
lika duktig där inne som hon är med mig. Det här kommer bli en
FANTASTISK vecka!

Tisdag:
Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till
slut var jag utanför dörren på väg till träningen. Linda tvingade mig att
ligga på rygg och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la hon på
vikter på den också! Mina ben kändes som spaghetti på löpbandet, men
jag klarade en hel kilometer. Leendet jag fick av Linda när jag klev
av löpbandet gjorde det mer än värt mödan. Jag mår toppen! Det här
är andra dagen i mitt nya liv!

Onsdag:
Jag försökte borsta tänderna, och enda sättet som var möjligt
var att ligga med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och
tillbaka över den. Jag tror jag har fått bråck i bröstmusklerna. Jag klarade av
att köra så länge jag slapp styra eller bromsa. Jag parkerade på en
handikapparkering vid träningsanläggningen. Linda var lite
okänslig idag och hävdade att mina skrik störde de andra som tränar på
anläggningen. Jag har kommit på att hennes röst är lite för
hurtfrisk för såna här tidiga morgnar, och när hon skriker på mig får hon
en nasal ton som är riktigt irriterande. Jag fick ont i bröstet när
jag skulle ställa mig på löpbandet, så jag fick stå på
trappmaskinen istället.
Vem i helvete har uppfunnit en maskin om simulerar en aktivitet
som gjorts obsolet av hissen?
Linda sa att det skulle hjälpa mig att komma i form och öka min livsnjutning eller nåt. Hon snackade massor annan skit också.

Torsdag:
Linda väntade på mig med sina vampyrlika tänder i en grimasch som
skulle föreställa ett leende, men den grymma formen på hennes
tunna läppar avslöjade henne allt. Jag kunde inte rå för att jag var en
halvtimma försenad - det tog mig 20 minuter att bara knyta skorna!
Linda tvingade mig att träna med hantlar. När hon tittade bort,
passade jag på att springa och gömma mig i herrarnas omklädningsrum.
Hon skickade Lars för att hämta mig, och sen satte hon mig på
roddmaskinen som straff. Jag sänkte den.

Fredag:
Jag hatar den lilla subban! Linda är den vedervärdigaste varelse
till människa som någonsin fötts på denna planet NÅGONSIN! Korkade,
anorektiska lilla träningslolla. Om jag kunde röra någon enda
liten del av min kropp utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slå henne
med den. Linda ville att jag skulle jobba med mina triceps.
JAG HAR INGA TRICEPS!
Om hon inte ville ha jack i golvet så borde hon inte ha
räckt mig de där (%&##%EUR& hantlarna, eller något annat tyngre
än en macka för den delen. (Jag är säker på att hon lärt sig det
där på Sadisthögskolan - hon måste fått en hedersbetygelse i grenen tillfoga smärta") Löpbandet kastade av mig och jag landade på en hälsorådgivare.
Jag önskar att jag hade landat på någon mjukare.

Lördag:
Linda lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där
äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget hon har.
Hon undrade varför jag inte dök upp idag. Ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrka att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på finsk tv i elva timmar.

Söndag:
Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här
veckan äntligen är slut. Jag bad också till gud att min fru (den
subban!) nästa år väljer en roligare present. Till exempel en rotfyllning eller en rejäl Tarmsköljning.
Nu vet ni vad ni har att se fram emot....... /